fredag 12 april 2013

En måltid med inspiration av Linné och hans samtid


”Resan gick vidare, många kärr sågos på sidan; ett starkt S.V. blåste och regn föll då och då, till dess vi sent på aftonen kommo till Södviks Gästgivaregård, där vi blevo över natten, ¼ mil från Pesnäs”

Så var det den där dagen 11 juni 1741 när Carl von Linné med följe övernattade här på platsen. Vi vill gärna högtidlighålla minnet av Linnés närvaro och kanske skulle vi göra den 13 maj Linnea-dagen till högtidsdag. Den sköra, rosa, vackra Linnean som CvL gav sitt eget namn.

Maten vid den här tiden var fortfarande ganska färglös, grått och brunt, gröt och bröd. Ännu saknades den tomat- och faluröda färgen. Men flera viktiga personer påpekade kunskapen om den gröna födan och kryddgården. Den egna trädgårdstäppan blev allt viktigare.


I februari 1739 fick Märta Sture en hushållsbok i present av sin make Gustaf Abraham Piper. Han har själv nedtecknat recepten till sin unga hustru, 368 recept under 6 rubriker, man får dock inte glömma att familjen hade en god tillgång av råvaror från sitt slott Gränsö. Har får man en mycket specificerad inblick i vad en högre ståndsfamilj fick till middag och hur man utnyttjade växter och kryddor som medicinalväxter. Boken finns att köpa bl.a. på Nordiska Museet i Stockholm.

Potatis finns omnämnt redan på 1600-talet men inte förrän omkring 1730-talet började Jonas Alströmer odla potatis på sitt gods Nolhaga utanför Alingsås. Men, det kommer att ta ytterligare ett par decennier innan den blir vanlig, Cajsa Warg t.ex. hade inga maträtter med potatis i sin ursprungliga kokbok som utkom 1755. Det är först i ett bihang till 18:e upplagan som potatis förekommer och då är Cajsa sedan länge död. De första potatisrätterna presenteras av Anna-Maria Rückersköld år 1785.

Nymodigheter är kaffe och the, som tillreds och serveras under i stort sett samma former som återuppstått med dagens baristas.

På 1700-talet var det stor skillnad på vad man fick på Gästgiveriet, hemma hos bonden eller på Kungsgården.
Vi har tagit fasta på att lamm, höna och fisk tillhörde grundråvarorna i 1700-tals köket. På Gästgiveriet erbjöds ofta endast en rätt i form av en gryta. Kål, rotsaker, rödbetor och kryddor med stark smak gav måltiden karaktär och kryddornas uppgift var ofta att dölja härsken och rutten råvara. Citronen var en väl använd ingrediens, både som smaksättare och som innehåll, pomerans fanns torkad i kryddskåpet. Den mesta maten var kokad i gryta över eld, stekning har ännu inte slagit igenom men grillning förekommer.

Vår meny är inte helt historiskt korrekt men det har varit roligt att komponera en måltid med Linnés förtecken. Den här idén är något som vi kommer att arbeta vidare med under säsongen och vi ska se om vi inte kan återskapa några ytterligare rätter till menyn.

Väl bekomme!




Litteraturreferenser: Till livs med Linné, På krogen med Linné, Märta Stures Hushållsbok, Kalmar Läns Museum