Först gick vi en bit på Gamla landsvägen norrut tills vi kom till Lilla Horns löväng. Väl över stättan hade vi som mål att hitta en utgång i det nordvästra hörnet. Mellan de fallna löven på marken tittade blåsippebladen fram. Det här är verkligen en plats att återkomma till på våren.
Så här skriver Länsstyrelsen på sin hemsida om ängen:
Trädbärande slåtteräng som hävdas. Rikligt med gamla ekar och hamlade askar. Artrik flora. I anslutning till lövängen finns ängsliknande betesmark och lundartade lövskogar som tidigare brukats som slåtteräng. Rik förekomst av sällsynta svampar och lavar.
(Det finns mycket mer att läsa där om flora, fauna och djurliv)
När vi kommit utanför ängen möttes vi av en hord vita kor. Nyfikna och lite rädda. Det är härligt att se små kalvar gå med sina mammor.
Vi letade oss fram mellan gärdesgårdar, diken, stängsel och fornlämningar och ganska snart kom vi till Gunnarstorp. En samling hus vid kanten av alvaret. En fantastiskt vacker Ölandsgård var till salu men vi konstaterade att vi var för gamla att börja renovera igen.
Nu började vandringen ut på öppna vidder. Eftersom flisan ligger så grunt var det ganska blött men vi var skodda för det. Ut mot kusten i riktning Jordhamn. Dimman låg tät och det var alldeles stilla. Ett magiskt scenario och det var inte utan att vi nämnde "Nattfåk". En stor sten fick utgöra kaffebord och det var så gott med fika.
Sträckan hade blivit för lång om vi hade gått ända till Jordhamn så vi gick vägen mellan Jordhamn och Lilla Horn tillbaka. Det blev en härlig promenad på 2,5 timmar.
Nästa gång, den 29/11, träffas vi vid Wikegårds Camping för att gå norrut
Ann Zetterberg, Toksnäs Gård
Ordf. Öland Kust till kust Intresseförening
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar