Bref under nya resor i Sverige Fjortonde Brefvet

Jonas Carl Linnerhielm (1758–1829) har i sina reseskildringar fångat det gustavianska Sverige – landsbygden, sjöarna, bruken, herrgårdarna.

Linnerhielm påbörjade sina resor runt i Sverige i slutet av 1700-talet (1797-1816). Han har kallats den förste svenske turisten, men istället för den nutida resenärens kamera hade han en penna och sina skissböcker med sig.

Jonas Carl reste i en helt annan takt än vad nutidsmänniskan gör. Han besökte och intresserade sig av det nära resmålet Sverige - Thailand och Kanarieöarna fanns nog knappt i hans fantasi. Linnerhielm sade själv "Jag har rest för att se mitt Fädernesland; se det, inte forska; och jag har skrifvit hvad jag sett."

Han var i stort sett i hela Sverige och naturligtvis besökte han även Öland i slutet av juli 1804. Hans intryck av turistlandet Sverige finns tack och lov bevarade i en samling av brev som 1985 tryckets i en facsimilutgåva av Bokförlaget Rediviva i Malmö.

Originalbreven trycktes i Stockholm efter avslutade resor, Del I Bref under resor i Sverige av Kumblinska Tryckeriet, 1797, Del II Bref under nya resor i Sverige av Carl Delén, 1806 och slutligen Del III Bref under senare resor i Sverige 1816 hos A Gadelius. Det går fortfarande att hitta orginalupplagorna på marknaden.

Nu vill jag dela med mig av intrycken som Linnerhielm antecknade om vår del av världen;

"Efter ett litet stycke återtog marken sin kalhet, utan att alldeles vara lika litet fruktbar. Här och där sågos ängar prydda af löfträn; merendels likväl tommare fält och stundom stenbrott, som överhöljde stora sträckor deraf. Allestädes vid gårdarna finner man stensliperier, hvilka äfven någon gång träffas i täcka ängar."
. . .

"Ormöga Gästgifvaregård var klen till rum och bevärdning; men folket der, såsom annorstädes på Öland, ganska höfligt. Södvik, deremot, ägde hyggliga rum i sitt stenhus, och en städighet, som beklagligen ej alltid träffas. Äfven kändes här hvarken på mjölk eller bröd den löksmak, som gjorde dem på förra stället och många andra i orten obehagliga."

Vi kan alltså glatt konstatera att vi för traditionen vidare med sköna sängar, god mat och trevlig miljö vidare.

En passage som jag tycker är extra intressant som på ett tydligt sätt beskriver hur trakten förändras topografiskt.

"Emellan Södvik och Bläsinge gästgifvaregårdar synes sjön stundom åt begge sidor om Öland, i anseende till dess smalhet och släta mark. Begge dessa utsigter låta ej röja någon gräns. De äga dock ingenting högtidligt. Det kala landet och de tomma vattenfälten gåfvo snarare en känsla som öcknen."

Spännande eller hur? Tänk om vi fortfarande hade sjöutsikt mot Kalmarsund och mot Östersjön från Gästgivaregården!

Vill Du läsa samtliga reseskildringar:

LINNERHIELM, JONAS CARL: Bref under resor i Sverige. I-III. Rediviva 1985. ISBN 9171201890 Illustrerade. Förlagets tre pappband i kassett. Del I: Bref under resor i Sverige. Del II: Bref under nya resor i Sverige. Del III: Bref under senare resor i Sverige.

250,- + porto - beställning kan göras genom Kontaktformuläret på vår webbplats.

Advent, jul, nyår och trettonhelg på Öland

Är det för tidigt att lägga ut en vinterbild på från Gästgivaregården? Det är faktiskt första Advent nästa söndag och det vore väl trevligt om snön kunde komma tills dess. Snön för med sig ljuset och i kombination med vintersolen är det oslagbart.

Mörket ligger tätt kring husknuten vilket gör värmen och ljuset inomhus till en positiv kraft. Min morfar brukade säga "- det är tur att husen är ihåliga" när vinden och ovädret ven utanför. Så här års tänker jag den tanken ofta. Om det är på någon plats på jorden som det är tur att de gjorde husen till att gå in i så är det på norra Öland på hösten och vintern.

Men, vilka promenader och utflykter man kan göra om man stannar utomhus. Rätt kläder för rätt väder och en stilla vandring utmed Kalmarsund eller i Trollskogen så här års laddar batterierna ända fram till midsommar!

Vi tänkte ha julstängt mellan den 22-26 december men därutöver är det fritt fram att boka rum på Gästgivaregården. Kanske ska du hälsa på släktingar eller vänner i mellandagarna eller till nyår och lika gärna (kanske hellre) övernattar hos oss än ligger i extrasängen? Kanske skall Du till ditt eget fritidshus över Trettonhelgen och vill sätta på värmen först och bo en natt hos oss medan det blir varmt och skönt hemma hos Dig själv.

Hos oss på Södviks Gästgivaregård får Du en skön säng och en god frukost. Vill Du äta middag så ordnar vi det, både för Dig och ditt sällskap och släktingarna om Du så önskar.

Dagbok från Kust till Kust-vandring 15 november

Idag var det både regnigt och dimmigt när vi vaknade. Ändå såg vi fram emot en härlig vandring. Mötesplatsen den här gången var Persnäsgården i Lilla Horn, klockan 11 som vanligt. Sex personer med ryggsäck och grova skor mötte upp på parkeringen.

Först gick vi en bit på Gamla landsvägen norrut tills vi kom till Lilla Horns löväng. Väl över stättan hade vi som mål att hitta en utgång i det nordvästra hörnet. Mellan de fallna löven på marken tittade blåsippebladen fram. Det här är verkligen en plats att återkomma till på våren.

Så här skriver Länsstyrelsen på sin hemsida om ängen:
Trädbärande slåtteräng som hävdas. Rikligt med gamla ekar och hamlade askar. Artrik flora. I anslutning till lövängen finns ängsliknande betesmark och lundartade lövskogar som tidigare brukats som slåtteräng. Rik förekomst av sällsynta svampar och lavar.
(Det finns mycket mer att läsa där om flora, fauna och djurliv)

När vi kommit utanför ängen möttes vi av en hord vita kor. Nyfikna och lite rädda. Det är härligt att se små kalvar gå med sina mammor.

Vi letade oss fram mellan gärdesgårdar, diken, stängsel och fornlämningar och ganska snart kom vi till Gunnarstorp. En samling hus vid kanten av alvaret. En fantastiskt vacker Ölandsgård var till salu men vi konstaterade att vi var för gamla att börja renovera igen.

Nu började vandringen ut på öppna vidder. Eftersom flisan ligger så grunt var det ganska blött men vi var skodda för det. Ut mot kusten i riktning Jordhamn. Dimman låg tät och det var alldeles stilla. Ett magiskt scenario och det var inte utan att vi nämnde "Nattfåk". En stor sten fick utgöra kaffebord och det var så gott med fika.

Sträckan hade blivit för lång om vi hade gått ända till Jordhamn så vi gick vägen mellan Jordhamn och Lilla Horn tillbaka. Det blev en härlig promenad på 2,5 timmar.

Nästa gång, den 29/11, träffas vi vid Wikegårds Camping för att gå norrut

Ann Zetterberg, Toksnäs Gård
Ordf. Öland Kust till kust Intresseförening

Dagbok från Kust till Kust vandring 1 november

Vi samlades vid Museet i Persnäs klockan 11. En fantastisk uppslutning. 15 pigga och raska vandrare med ryggsäck innehållande kaffe och smörgås.


Bernt-Göran från Hallnäs ville visa oss den gamla kyrkvägen mellan Hallnäs och Persnäs. Vi trampade verkligen historisk mark. Mellan två stenmurar går den gamla vägen. Visst fick vi gå någon omväg eftersom det på ett par ställen är inhägnat för djuren, men vilken vacker väg! Vi passerade Ryningskorset som har sin historia om fogden som ramlade av hästen, eller hur det nu var. En märklig sten som står mitt på en äng.

När vi kom fram till Hallnäsvägen fortsatte vi ner mot Hallnäs udde. Synd att vägen är asfalterad men vi får undersöka om vi hittar en mer naturnära vandringsväg.

Väl framme vid det gamla sjömärket av sten på udden var det dags att fika. En härlig kopp kaffe eller te i ett underbart landskap. Det var vindstilla, lite grått, 6 grader och sååå vackert. Några gick ut till sjöbodarna medan vi andra utbytte livserfarenheter.

Vandringen gick sedan norrut utefter Persnäsviken. Det var inte särskilt blött på sjömarkerna så det gick bra att gå. En flock vita kor blev lite förskräckta när vi visade oss. Så småningom kom vi fram till vägen som går mellan Persnäs by och Persnäsrevet. Där ligger några sjöbodar som för tillfället är till salu. Det blev lite småprat om det men vi konstaterade att inköp av en sjöbod inte var av intresse för någon i gruppen.

När vi började gå längs vägen lyfte precis en havsörn. En mäktig syn. Måsarna skrek och var väl lite rädda. Efter någon kilometer passerade vi Rörbacken som är ett ganska stort gravfält från järnåldern. Det måste vi ta fram lite fler detaljer om som vi kan förmedla till andra.

Nu var vi tillbaka i Persnäs och vi småpratade bl.a. om gamla affärer, hur det var att bo nära kyrkogården, var kantorsbostaden hade varit. Väl framme vid museet konstaterade vi att vi nästan hade gått en mil och i lugn takt hade det tagit 4 timmar.

Ann Zetterberg, Toksnäs Gård
Ordf. Öland Kust till Kust Intresseförening